Sagan om P

Det började 1948 25 oktober..

DET DÄR MED ATT BLI PENSIONÄR:

Att se fram emot sin pension. Då tiden likt ett snabbgående koleldad, rykande gammalt ånglok och med dess alla lika gamla vagnsäten. Som det bara, skyfflar, skyffel efter skyffel med tungt kol, in i den trånga öppningen och som eldars på i lokets eldstad, tar sats och en så himla otrolig fart, rykande, stönande, med ett tjutande och väldigt snabbt tar sats in i en tidsålder, vad jag inte har en aning eller en tanke om vad det fenomen är eller kommer att innebära. Förstå mig rätt, pensionen som likt tåget, framförs i en hastighet som är så in i helvete, så du tappar andan eller pensionären runt hörnet, är något som alla och då även jag och kanske du ser fram emot med behag. Men det jag undra över, är vad och i vilken livsepok och då menar jag, var eller vad, är jag på väg in i. Bli jag ung på nytt, hoppas så.

Så låt oss ta steget in i en historia om livets berg och dalbana och då menar jag tiden, tidens hastighet.

Livet började med en skön uppväxt, skolstart med åtta årig skola och efter en ett årig yrkesskola, med inriktning av försäljning, dekoration/reklam, efter skolan, in i den så kallade vuxenvärlden. Tiden vad man känner som lugnt och avslappnade. Livet är just nu som en vandrande pinne, ni vet det som man inte tror rör sig, lugnt avslappnat och skönt.

 Hela tiden önskar jag att min tio års ålder skall komma. Tåget har startat, sakta har vagnen lämnat perrongen, jag sitter med ett lugn i mitt säte. H,m hur lungt sitter en tioåring. Tretton års dagen är den dag jag blir tonåring och i mitt tycke något mycket stort. Men fortfarande utan skäggväxt, fan jag har ju kollat på de äldre, så när fan börjar mitt skägg att växa. Fjorton års dagen läser jag till konfirmationen. Jag har nu börjat använda den där så berycktade, grova handduken, gnider som f,n på hakan, men inte fan hjälper det. Femton, moppe dags. Nu börjar tåget sakta spida upp farten en del, ända i ett lunkande och med ett slirande av många stora hjul, men fortfarande ändå med en lugn fart.

 Sextonde och sjuttonde årsdagarna var nu början på något med att gå på Landskronas Biografer, Rio, Saga, Imperial och inte minst den mysiga Grand salongen med alla sin västern filmer. Men det tog även fart med att åka färjorna in till Tuborg Hamn och inte att förglömma de sköna Viking båtarna, som tog en rakt in i Nyhamn, med ett gångavstånd till Ströget och Tivolit. Jag tror inte att jag någonsin betalade en enda färjebiljett och det var inte lönt att försöka bjuda på en tura. I min och i mångas plånböcker hade man massvis med gratis tura biljetter så kallade fribiljetter. Tänk man glömmer aldrig tiden när man turadet med intag av smör och bröd, en go pilsner och den kalla en. Ett av då tidens härliga nöjen.

Så kommer en ny milstolpe i livet, artonårsdagen den dag jag börjar ta körlektioner. Året då jag mönstrade till ett militärliv. Det var då som nöjet med dans och annat tog riktig fart. Nöjeslivet i Landskrona var stort, men ofta tog man sig utanför staden, till Köpenhamn med alla sina jazzklubbar, ett härligt sving och med rökiga lokaler ett gott vin eller den kalle go pilsner. Även Lund var en stad för oss jazz glada diggare. Malmö och Helsingborg, fans inte på vår festkarta på denna tid. Tågets hastighet har sakta men säkert ökat sin fart. Eldaren skitig och svettig hade fått sin första pilsner. Farten hade ökat en aning. Men det var inte bara rökiga lokaler med vin och pilsner och jazz digg. Nej det var rätt mycket fika på Landskronas caféer. Ett var det mysiga stället på Östergatan, på den tiden en livlig trafikerad bil gata. Wivex Konditori, ett café med servering på två våningar. Bardisk med barstolar på första våning och med härliga skyltar med texter av ”Smörgåsar” eller skylten med texten ”Korv”. I mångas ögon var detta en samlingsplats för stans raggare, med andra ord ett raggarställe. Men så var inte fallet, vi var en hel del jazzdiggare som fikade på Wivex. Kanske lite avskilda från raggarna. Två tuppgäng som glodde på varandra, men fika det gjorde vi.

 Jazz diggarnas stora samlingsplats var annars på Lindells Konditori och här var vår plats på andra våningen. Hatad av många vanliga Landskroniter, Svensson par, men helt accepterad av ägaren, Thomas L. Dessa år, var helt ljuvliga på många olika sätt och med många roliga minnen och trevliga historier.

 Det nittonde året inkallelse till det militära. Tåget stannar fortfarande till på varje station, med långa väntetider. Jag sitter väldigt lugnt och avslappnad, små myser lite på mitt säte.

Men nu kommer det år jag längtat mest till, min tjugo års dag. Det innebär inte så mycket i mitt sociala livet. Mer än att jag är vuxen. Jag har tagit körkortet, avklarat militär tjänstgöring. Nu är jag är varken barn eller en ungdom, jag har blivit man. Nu med skägg och mustasch och egen rakhyvel.

Tjugoett års dag är den hittills största dag i mitt liv. Det är den dag då jag bli myndig. Jag får rösta i alla val i Sverige. Jag får gå och handla på Systembolaget utan att bli stoppad. Jag kommer in på alla dansställe och jag får köpa drinkar och öl, jo allt som har med procenten i glaset. Detta är en av den största dagen i livet. Tåget går fortfarande i en hastighet som känns väldigt skönt och harmoniskt. Stannar fortfarande till på stationerna men nu kör tåget förbi  en del små byar, inte alla men vissa.

Tjugo femårsdagar smeker förbi. Hastigheten har ökat en aning, kanske ett snäpp värre. Med ett huj, slår trettio årsdagen mig hårt som fan i pannan. Tänker, att det var hit jag ville komma, men fan, nu måste tiden lugna ner sig, börjar känna mig en aning gammal. Små grabbarna nere i byn, börjar kalla mig för gubbe, vissa för farbror. Känner en aning om ett vist åldrande.

De koleldade loken har skiftat skepnad. Man eldar inte längre med kol. Skitiga, sotiga eldare med muskler av stål och efter en massa år med skyffel och ett skyfflande av tonvis med  kol. Nej nu har framtiden slått oss med häpnade, nu har eltågen intaget scenen. Nu skall El-loken föra oss fram i en tid med en hisnande fart eller en hastighet vi inte trodde fanns. Jag fyller nu, fyrtio år. Hoppsan. Stoppa Tåget. Fortfarande ingen tendens av något grått hår, men tiden, tiden har bara rusat sin väg. Du kan inte stanna visaren på klockan, för tiden fortsätter att gå eller som klockar säger tick tack, tick tack. Jag börjar med alla mina och alla tipsade knep, jag tror jag fått tåget att bromsa upp, sliter ut alla mina skor, efter alla kraftigta och konstiga försök till inbromsning, jag inte råd att köpa nya skor efter alla de kraftiga inbromsningar. Nej, jag går till skomakaren för omsulning och jag väljer även ett montage av stålklackar. Ni vet Fred Astaires stålklädda stepp sulor. Jag hoppas med detta att inbromsningen skall bli bättre, om inte så i alla fall ett i mitt tycke, billigare slitage.

Fyrtio, fyrtiofem, fyrtionio års dagen flyger iväg, skräcken börjar lysa, men inte på ytan, så än så länge syns inget. Nej det är inombords, det är i själen, i hjärnan, ja ni vet allt som snurrar runt i knoppen. Det som känns, men inget som syns. För när man tittar sig i spegeln, så blir man inte en dag äldre, nej tvärtom, alla rynkor eller gråa hår håller sig på ett behagligt långt avstånd. Att jag kanske behöver gå till Optikern för mitt dåliga seende, det skiter jag i, helst i detta speciella fall. Sist jag tittade i spegeln var för, något år sen och allt såg väldigt bra ut.  Jag minns inte, eller vad, jag kommer inte ihåg. Eller.

Jag har kommit till stationen med ett nytt expresståg. Tittar ut genom ett blött immigt fönster, så ser jag en stor skylt, med vad jag tycker en skylt med en neonbelysning, flera strålkastare och med ett stort fyrverkeri, som firar min FEMTIO Års dag. Men det värsta är, att inte fan, stannar tåg helvetet, det bara rusar som en furie framåt. Jag skyller mycket på nerläggningar av alla de många små stationer och för att man då tjänar in en massa tid. Men inte fan hjälper det mig och min tid i livet.

Jag har fattat en sak, fått bekräftat och berättat för mig, varför inte borgarna satsar på vår infrastruktur av vårt järnvägnät. Jag har börjat ana att en hel del av dessa människor sitter på samma tåg som jag. Kanske längre bak i det långa tåget. Vad jag har fått i information om, så har man kopplat två, ja ni läser rätt två ultra snabba och av en styrka av minst hundra ångloks styrka av tåg, framför alla dessa vagnar.

Jag vågar kanske inte, men om jag skall berätta så börjar jag så smått gilla tågets framfart, jag börjar gilla den tidsepok jag är på väg in i. Jag har börjat och inte bara börjat, jag gillar faktiskt den tid jag har framför mig. Tänk själv, jag har fyllt sextio år, är på väg att bli stor, ja riktig stor. Jag är på väg att bli en Pensionär.

Då börjar, inte alla men många undra om inte denna karln är funtade på ett allvarligt fel sätt. Men inte fan är jag det. Jag njuter i fulla drag av att fira min sextiofemte årsdag med ett stort välbehag. Har kanske ett par veckor kvar eller dagar, men inte många.

En sak är säkert, jag är väldigt glad att bli pensionär eller som våra ungdomar säger, du en gammal gubbe. Men så what. De är ju ändå så att vi eller jag skall och vill försöka mantla våra föräldras uppdrag som de har haft i ett antal år. Det är vi som skall tar över rodret, det är Vi som skall hjälpa våra barn och våra barnbarn att växa upp till ett liv vi alla kan njuta av.

Men en sak har jag bestämt mig för, jag fyller sextiofem år, alltså pensionär, den 25 oktober 2013. Men jag vill ge våra ungdomar eller de som skall ta över mitt arbete ytterligare, två extra år av mitt liv och all den erfarenhet jag samlat på mig under mina underbara femtio år i branschen.

Men efter detta skall jag njuta fullkomligt av allt detta nya i livet. Jag skall bli pensionär på heltid.

Många undrar vad jag skall göra efter detta. Ni anar inte vilka erbjudande och annat jag har fått från alla våra otroligt duktiga pensionärsklubbar i staden. Tåget har saktat in, stannar till, jag är framme, jag är framme på min station.

Jag skall bli pensionär på mitt sätt. Inte fan står jag vid spisen med ett hyckle och hälsa frun välkommen hem med ett städat, tvättad och maten på bordet. Ett är säkert, att vi både hjälps åt för att ha en skön trevlig fortsättning på dagen och veckan, det är våras både mål.

Men under den andra tiden, ska jag må så in i helvetets bra, av att måla, rita, skiva och skriva mycket, men framförallt njuta av familjen och då med barn och barnbarn. Ut på nya äventyr på Spydern, min motorcykel på tre hjul med en topphastighet av hundranittio knyckar och av ett ax av 0 till 100 på 4,2 sekunder. Där ligger mitt levande.

Vi ses ute i vimlet, kanske när jag drar om Er på vägen eller vi ses vid ett stoppljus. Bli inte rädd, det är bara jag, den där tokiga pensionären med farten i blicken. Jag lovar, jag skall njuta och av bara den.

Jag, Er vän.

Peter.

Ps; Tänk en tidig morgon, sätta sig på hojen, med farten smekande längst kroppen, doften av naturen,packningen staffliet,en matsäck. Drar sakta ut i naturen i en behaglig fart, stannar till, slå mig ner. Njuta av allt, målar, skriver. Kanske, kanske tänker jag på Er. Om inte så ses Vi eller vi kanske hörs.

Jag diggar Er alla.

 

 

Sagan om P.

Landskrona av en skönhet, den 9 april 2014.

Älskad i drömmar.

 

En fallande tår, är det en dröm är det verklighet är det i nuet.

En verklighet av drömmar en dröm av sanning.

En sanning i din dröm att våga se in i verkligheten.

En dröm du är och lever i.

Livet där du i milstolpen söker en harmoni av två olika världar.

Två så helt olika att den en skrämmer dig till ett otroligt vanvett.

Inte av livet som sådan utan liv av att i så helt skildra världar, söka det du nu har, till det du i en skönhets blindo söker dig in i.

Vågande av att våga. Gå till den främmandes värld av det okända.

Ett sökande av lugn och harmoni.

Sökning till det liv du föddes till. En tillit till det dina föräldrar gav dig.

En födelse av att våga gå in i en värld av tillit till de dina.

En väg in i tårar, längs en väg av harmoni en skörhet ett liv så skönt.

En tillit av livet ett liv att leva.

Peter.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Marika Jivenius | Svar 03.02.2019 15.37

Pensions dag 🙈

Marika Jivenius | Svar 03.02.2019 15.35

När jag läser om din kommande pesionärs dag, så ser jag framemot min egen.
Fint skrivet Peter 🌷

Dina Eriksson | Svar 31.08.2018 11.43

Hej vi träffades på Romelegården nu senast. Läst din berättelse i brottstycken. Härlig framtid du går till mötes tack för att du delar med dig.

Anne Nemeth | Svar 29.09.2013 13.43

Tack Peter för en underbar läsning och lycka till med din kommande 65-årsdag . Kram .....

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

12.03 | 08:25

Hej! Intressant läsning om din tid på Pilos Järn. Min far, som är med på en av bilderna, jobbade också där i många år. Ser fram emot fortsättningen

...
03.02 | 15:37

Pensions dag 🙈

...
03.02 | 15:35

När jag läser om din kommande pesionärs dag, så ser jag framemot min egen.
Fint skrivet Peter 🌷

...
09.01 | 08:45

Hej!
Fin sida, bra konst. Kul att se många lokala konstnärer.
Ska titta in så fort jag får tillfälle.
Kanske själv kan få hänga nån gång.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS